Livet är en dans på rosor men det är en dans med svåra steg
NI VET KÄNSLAN AV ATT VILJA SPRINGA NAKEN GENOM STAN
OCH LÄGGA EN KABEL MITT PÅ STORA TORGET OCH SEN SPRINGA
HEM SNABBT SOM FAN IGEN UTAN ATT FRYSA OCH SKRIKA UT ATT
MAN I MORGON SLIPPER DENNA STAD OCH ETT ANNAT LAND ÖPPNAR
SIG MED VARMA, HJÄRTLIGA, SVETTIGA ARMAR!
Lite sen känslan har jag just nu och nu när all yrsel, illamånde, lite av
stressen, lite av öront och oron lagt sig så käns det jävligt bra och som
om lite av den gamla Sara har kommit tillbaka.
Jag vet att jag kommer att behöva tackla mina känslor ännu hårdare då
jag kommer att ha mycket tid och tänka och allting kommer att komma
över mig som en flod/våg och jag har fått stöd med hur jag ska tackla den
biten så jag hoppas på det bästa.
På dagarna går det bra att blunda i min gropiga värld, kvällarna och
nätterna är sjukt jobbiga och det som är svårast är att veta vem man själv
är. Jag jobbar 24/7 med att försöka förbättra min självkänsla och mitt själv
förtroende och jag hoppas på att hitta lite mer av mig själv och även finna
lite mer styrka på min stig fram. På Teneriffa.
Dom som får mig att känna ännu mindre av allt är människor som står mig
nära och trampar på mina fötter, jag behöver inte höra att ni vet hur fan
det kommer att gå till där nere eller över lags. Jo, och just nu, känner jag
mitt hjärta mer än jag någonsin känt det förr, så låt bli, jag behöver inte
er alls just nu om jag ska vara ärlig.
Sitt där hemma och tyck vad ni vill, att jag är en vidrig människa som bara
gnäller och skriver om skit i mitt liv. Det här är ett sätt för mig att få mina
vänner att få veta då jag är så sjukt dålig på att få fram ord för hur jag mår
med risk för att inte köra över någon annan när min käft börjar glappa.
LIVET ÄR EN DANS PÅ ROSOR MEN DET ÄR EN DANS MED SVÅRA STEG!
Kommentarer
Trackback
