elkoppa

I går kväll vittnade jag något fruktansvärt att jag själv tappade
kontrollen över min egen körning och var tvungen att stanna och
andas i fem minuter innan jagr kunde köra vidare...

Jag mötte en massa brandbilar på vägen in till stan vid halv tio tiden
och fick köra igenom ett åtta tal. Snöovädret var i full katastrof att
jag knappt såg någonting på sidorna om mig så jag blev orolig med
hade lite småbrott till stan så jag tänkte inte så mycket på det mer.
När jag är påväg hem kommer jag till samma plats, by the way vid
gränby här innan bjk, står alla brandilar kvar och jag saktar ner än en gång.
Blåsten har avtagit och jag tittar åt sidan där jag får se att huset som
är ganska nytt och bebott av en småbarnsfamilj har brunnit ner, HELT till
grunden, det ända som fanns kvar var skorstenen huset hade.
Jag fick en panikattack och glömde att jag körde min egen bil och kom på mig
själv efter några meter och stannade...
Hemskt att jag till och med började gråta för mig, som tur var hade dom
klarat sig oskadda och sökt hjälp hos närmaste granne som bodde på gården.
Branden hade inte spridit sig eller nått skog eller något annat hus i närheten.


Det luktar nybakat bröd wi hela mitt hus och jag kan inte vänta på
att få smaka mig en rejäl bit. Kan vara en av dom godaste lukterna.
Ännu sjukare än någonsin just i dag, feber och snuva, illamående
och dödlig.